Småskalig kammarjazz

Med Count Basies låt Jive At Five från 1952 stampade swinggruppen Jazzå igång sitt program. Den fulltaliga publiken i Vasakyrkan bjöds på mjuk och behaglig kammarjazz utan trummor med sättningen elgitarr, elbas och sång.

Jazzå består av Maud Sparrman sång, Håkan Törnström elgitarr och sång samt Harry Hallén på 5-strängad elbas. Förutom kända swinglåtar blev det även lite bossanova och samba med utsökta soloinpass på gitarr. Duettsången i I´m Beginning To See The Light klingade bra.

Håkan Törnström hade botaniserat i The American Songbook och framförde låten There will never be another you med både sång och gitarrsolo. Maud kvitterade med sin tolkning av C´est si bon på franska.

Bandet tackade för sig med Lill Lindfors kända Musik ska byggas utav glädje.

Text och bild: Anders Perstrand

Aktiva Seniorers liv och leverne

En månghövdad förväntansfull publik samlades i Vasakyrkan i Umeå på Aktiva Seniorers senaste träff. Besökarna hade förmodligen lockats lite extra av fysioterapeuten Lasse Bergströms fantasieggande underrubrik på sin medverkan ”Vad kan vi lära av sjöpungens liv och leverne”.

Lasse kom instormande på utsatt tid och tog tag i publiken direkt. Med sin vältränade kropp demonstrerade han positioner i rörelsealfabetet. Han förmedlade fortlöpande många erfarenheter och råd anpassade till aktiva seniorer. När behöver man träna på annat sätt på grund av ålder? Livet och träning är fruktansvärt orättvist så det gäller att hålla i gång egenskaper i kroppen. Det går alltid att bli bättre på något i kroppen i morgon.

Lasse Bergström förmådde publiken att ställa sig upp och klämma fast en fiktiv 5-krona mellan skinkorna. I ett sådant låst fånigt läge är det svårt att motionera. Då är det mycket bättre med variation. Man ska akta sig för att bli som manteldjuret sjöpungen som bara fäster sig på sjöbotten och tar den näring som råkar flyta förbi.

 Text och foto Anders Perstrand

Inför en plötslig programändring lyckades Aktiva Seniorer engagera den musikaliska och humoristiska konstellationen BEA från Örnsköldsvik till den senaste träffen i Vasakyrkan. BEA är bildat av initialerna till trummisen Bengt Evert Benka Forsberg och klaviaturspelaren Anders Olsson båda med ett förflutet inom dansband och revy.

BEA inledde sitt program med en specialskriven revykuplett på melodin Med en enkel tulipan där de presenterade sig. Detta blev för övrigt den enda låten i tretakt. Resten av programmet var mest idel bekanta låtar i dur och fyrtakt ur dansbandsrepertoaren. De rutinerade musikerna sjöng tvåstämmigt i välklingande terser. Den sångglada och fulltaliga publiken hängde syn- och hörbarligen med i refrängerna i ett välarrangerat potpurri med kända Sven Ingvars-låtar

Mellan låtarna berättade Benka bland annat lite burleska episoder från sin fiktive kompis Bertils göranden och låtanden. 

En verklig höjdpunkt var sången Maj, väj! på melodin My Way. Där beskrev Benka en vådlig bilfärd där föraren Maj inte hann väja för en älgko på vägen. Andra versen handlade om hans besvärligheter med sjukvården efter kraschen. Publiken skrattade så att tårarna rann. De gamla revytakterna sitter tydligen i.

Passande nog avslutade BEA med en andra vers på inledningssången där de tackade för sig och hoppades på återseende. Det hoppas även publiken på.

Text och foto: Anders Perstrand

Svalt intresse för varmt klimat

Aktiva Seniorer i Umeå gästades nyligen i Vasakyrkan av professor Carina Keskitalo som föreläste om ”klimatanpassning – en civilsäkerhetsfråga?” Hon är professor i statsvetenskap med fokus på miljö- och naturresurser och arktisk politik med åtskilliga artiklar och böcker i ämnet. Carina Keskitalo har i sina uppdrag mötts av politikers inställning till klimatanpassning att sånt här ska vi inte prata om.

Tyvärr fungerade inte det tekniska så den fåtaliga publiken fick föreställa sig de bilder och diagram som skulle illustrera Carina Keskitalos initierade föredragning. Hon uppehöll sig kring de huvudsakliga riskområdena jorden, vattnet och vår fysiska säkerhet. Bygger vi husen på rätt ställen? Hur förebygger vi översvämningar, bränder och ras? Vattnet kommer i form av skyfall på fel ställe. Våra kulturarv kan påverkas. Det kommer ingen snö under vintern etc.

Professorn var märkbart oroad och nervös inför denna utveckling och ville faktiskt ändra programrubrikens frågetecken till ett utropstecken.

Text och foto: Anders Perstrand

Den populäre musikanten Klas Norberg fick stående ovationer vid sitt återbesök hos Aktiva Seniorer i Vasakyrkan i Umeå.

Klas Norberg inledde med några mer eller mindre kända låtar till snärtigt 12-strängat gitarrkomp. Efter snabbt byte till flygeln sjöng han Jussi Björlings glansnummer Midsommarnätter. Där kunde Klas verkligen använda den teknik han lärt sig under några år på operaskola i Göteborg. Han beskrivs nu som en av Höga kustens mest mångsidiga artister.

Det var imponerande att se när Klas Norberg under ledigt mellansnack lyckades finstämma vissa av gitarrens många strängar vid några tillfällen. Sedan kom en Fattig bonddräng och även en låt av Ronny Eriksson i Euskefeurat. I Evert Taubes Rosa på bal fick han med alla damer och herrar i växelsång. Klas Norberg föredrar att leda allsång utan texter på blad eller skärm. Men det är få sånger som folk kan helt och hållet. Som lämpligt slutnummer i kyrkan hade den glade musikanten valt O, Store Gud där alla sjöng med i omkvädet. Grand final!

När den firade artisten lämnade spelplatsen upptäckte han förvånat att det stod en polisbil utanför kyrktrappan. Var det kanske en säkerhetsåtgärd för att lugna ner alltför entusiastiska fans?

Text och foto Anders Perstrand